Udyr

«...Udyr er virkelig ett av de store høydepunktene i barnebokvåren 2023.[...]Den apokalyptiske science-fiction-romanen, ispedd grøsserelementer, er garantert å holde unge, utålmodige lesere fjetret fra første setning. Og ikke minst få dem til å reflektere over vår tids store globale utfordringer.[...]Bjerkeland er nok aller best i actionsekvensene og miljøbeskrivelsene – som gjennom korte, konsise setninger, nærmest oppleves som noe tilsvarende slam-poesi.[...]Bokens hovedtyngde ligger i flukt/krisetid-tematikken. Bjerkelands beskrivelser av menneskers desperasjon, og hva man kan få seg til å gjøre i krisetid, er sterk lesing.»

Den här får ingen missa!

Från första sidan håller den läsaren på helspänn, och långt efter läsningen lever den här skildringen inuti.

Norska Ingvild Bjerkelands ”Odjuren” är minimalistisk, realistisk och andlöst spännande.

Detta intensivt minimalistiska drama är sällsynt bra skildrat, dessutom med en språklig förtätning som verkligen imponerar. Ett litet mästerverk om den kaosartade flyktens anatomi.

... med ”Odjuren” har hon tveklöst bjudit på en av årets mest spännande böcker.

Helhetsbetyg: 5 (Briljant)

Det är djupt berörande, trovärdigt och med hög spänningsfaktor.

Kärleken och omsorgen mellan bror och syster, skräcken och vedermödorna gestaltas på ett suveränt sätt.

"Odjuren" har stor potential att leva kvar länge i läsaren.

Detta är en närmast perfekt barnroman. Jag önskar att jag hade skrivit den själv.

(...)

Man kan kalla det skräck eller postapokalyps eller helst bara spänning. Bäst är kanske att inte prata för mycket utan bara låta boken ligga framme tills ett intet ont anande barn öppnar den. Sedan lär de sluka varandra.

In this Norwegian import, a teenage boy tries to keep his sister alive after a harrowing outbreak of monsters.

For months, 13-year-old Abdi’s life has been an increasingly horrific nightmare, ever since the day the terrifying two-legged beasts mysteriously emerged (no one knows from where) and began their violent attacks. The food and medicine supplies have dwindled to nothing, and just about everyone Abdi knows is dead, including he and his 5-year-old sister Alva’s mother. As they run through the woods and across farmland, trying to evade the monsters both human and beast that would do them harm, Abdi has one goal in mind—keep Alva alive long enough to get to the port in Djupevik and then across the North Sea to the U.K.’s Fair Isle, where their ornithologist father is hopefully waiting for them. This proves much easier said than done. A breathless series of illnesses, near misses, and brutal losses—with barely a moment’s rest—keeps readers hurtling through. Though the narrative’s brevity prevents deep characterizations, Abdi’s perspective is gripping, and the vagueness of detail and backstory adds to the suspense. While older readers more familiar with dystopian fiction may find some of the twists less surprising, younger readers will be rapt; all will find the pervasive air of distress that permeates the tale palpable. Physical descriptors are minimal.

Dark and achingly upsetting; highly appealing for a great many horror readers, new and old.